BaNGeD OuT



Jag kan en massa saker, chiquitas. En massa saker - I tell you. Jag kan trippa runt stan i jättehöga klackskor, blanda en och annan hipp fruktdrink och pladdra på om just precis ingenting tills ni smäller ihop era söta små laptops, ger mig ett virtuellt up yours (jag vet - ni skulle aldrig göra det, men i alla fall) och svirar iväg på egna äventyr. Vad jag inte kan är att hålla på med samma monotona rörelser en hel eftermiddag. Därför får den enda busungen jag fick till efter detta leva solo tills vidare. Den ska få en kulört kompis as soon as possible, men... Inte nu.

Och vet ni vad? Det (armbandet, alltså) har inga problem med att leva ensamt. Det tronar way tjusigt på min underarm (très högt upp för det blev en aning... Långt) och känner sig smashing. Vem det än var som sa att less is more hade bara sådan koll.

Plus att det finns andra armbandstyper och tjusiga smycken. Som Maria Nilsdotters Bang Bang-baby. Som det ju egentligen skulle handla om här idag, eftersom ni som jag säkert också har packat ned alla trassliga pärltrådar tillsammans med förra säsongens illasittande Cheap Monday-jeans (snabbt sidospår och note to self: Spana in Cheap Mondays nuvarande kollektioner. Finns säkert en hel del att hämta, och jeans som kostar under femhundralappar känns bara som the gift that keeps on giving).

Så - hemmaknåp i all ära men när det kommer till kritan är guld ändå alltid guld.

Och det som glimmar kan faktiskt bara vara invävd silvertråd.

Och då blir det inte så väldigt roligt. Är ni med? Amazing.

Pallra era wedgeheels hitåt och go shop.

Ciao!

STYLe FOR LeSS



Guess what I'm up to? Förändrar världen, löser svåra ekvationer eller överätter bibeln - sure. Men förutom det. Ni förstår - min nya hobby är att knyta vänskapsband. Bokstavligt talat.

Med dessa fashionabla -liknande bad boys ska jag sedan ägna mig åt seriös friendshipping. men vi lämnar det till senare. Lördag - eller något. Just nu har hostan från udnerjorden hemsökt min ljuva strupe vilket resulterar i far less crazy aktiviteter. Som knyppling version två-punkt-noll.

Plus att det är trendigt. Slå det.

Vill ni också? Spana in en tutorial här, och shoppa pärlgarn på Panduro för nästan inga pengar alls.

Ciao!

FeeLiN' FRuiTY





Äter äpple av sorten Gala Royal och inser att utility-jackor kan vara det bästa någon intelligent raring bestämde sig för att skapa den här säsongen. Den här busungen? Åh - den kommer från Zara Herr och tillhör naturligtvis inte mig egentligen (som allt annat jag bär om dagarna nuförtiden).

Andra planer för denna way gråa torsdag (solen - where are you at? Mina ben, mina kinder och mitt humör kräver högre närvaro) innefattar min chiquita favorita E och en hel del annat. Hoppas att ni har det fantastic.

Ciao!

KäRa...



...Chanel-clutch i form av ett genomskinligt kassetband - vill du bli min? Jag lovar dig viner och parfymer - den vackra rosens kortlivade plymer. Jo, ärligt talat. Vi skulle få det så fint ihop, när vi svingade våra spiror (eller, okej - jag svingar mina. Dina kedjor kan rassla i takt) på F12-öppningen (visst ska ni gå, allihop?), eller något.

Fint. Jag lovar att betala porto om Chanel's PR-avdelening skickar godingen hem till mig någon gång under nästa vecka.
Deal? Deal.

Ciao!

WHeN i ReaLiZe THaT'S SO RaVeN THeMe SONG iS ON SPOTiFY


aWeSOME THReeSOMe







Van's med kitty-cat mönster som gör i mig i stort behov av frisk luft och en schäslong att svimma på en stund. De är läskigt perfekta och jag tror... Att jag måste ha dem. Kanske till och med mer än jag måste ha Chanel-espandrillosarna som alla människor med någorlunda vettig smak bara måste ha. Vad gäller de lårhöga Tony Bianco-skorna vore de körsbären på toppen av kakan i min klädkammare.

Vet ni vad det värsta är? Vet ni? Folk har sådana här skor. Folk springer omkring i dem som om det inte vore något speciellt alls. De tänker inte på att jag gråter krokodiltårar ner i mitt gröna té med smak av rosenblad och någon annan krydda som jag har glömt namnet på. De tänker inte på det, förstår ni. Och vad betyder det? Precis - de förtjänar knappast sina skor. De borde skänka bort dem till sådana som mig (och er) som bara dör för dem och skulle behandla dem med största försiktighet och kärlek. Och ta med dem på äventyr de sent skulle glömma.

Hör ni det? Nästa gång ni ser någon med Chanel eller Bianco på fötterna - don't be afraid to take action. Ni har min tillåtelse.

Ciao!

FROM BaSiC TO BaRBie iN NO TiME







Okej - det är officiellt. Min nya kärlek är uppklippta mönster i basplagg. Så fantastiskt underbart enkelt och så underbart fantastiskt snyggt. Låt oss säga så mycket som att superlativen haglar när jag vilar blicken på denna lilla petuniablomma till randig trikå, som vill så mycket mer än att bara vara en långärmad tischa.

Så jag räddade den. Räddade den - hör ni mig? Jag utförde ett fashionabelt hjältedåd in style of mig själv och min way kreativa ande som förbarmar sig över dessa förkrympta små basplagg. Och jag gjorde det lite för er skull också, för jag dokumenterade det. Förstår ni - en bloggande Batgirl i Manolo Blahniks. Ni kan kalla mig det om jag vill, när ni refererar till mig i imponerade utläggningar för era vänner. Det är okej.

Vill ni se hur enkelt det är? Som om ni inte förstår, liksom. Som om ni bejöver en ilsket upp-och-ned-hoppande blondin som ständigt snavar på sina alltför utsvängda jeans för att förstå at ni ska rita, klippa och... Bära. På er kropp. Nej. Men ändå. För de av er som är aningen handikappade eller helt enkelt födda med särskilt dåliga anlag i the art of klippning - here we go.

1. Rita ut cirklarna längs med halsen, omkring en eller två centimeter från linningen. Om du känner dig seriös kan du rita på insidan för att slippa blyertsstreck som ändå ingen utom du kommer att tänka på. Använd en normalstor tejprulle som mall eller frilansa och gråt i smyg när alla cirklar blir ovala.



2. Keep on going tills det ser ut såhär. Gör på både baksida och framsida eftersom... Jag tycker att det blir tjusigast så och vet ni vad? Jag bestämmer. Sug på den, ni.



3. Klipp för glatta livet. Men klipp ordentligt i alla fall. Du vill inte att det ska se hemmagjort ut. Okej? Okej.



C'est tout! Jag tycker att det är fenomenalt. Och så hippt att jag inte ens kunde vänta på någon som kunde fotografera mig utan bara behövde visa er den straight away.

Ack - ung kärlek.

Ciao!

PiCK N' SiLVeR SHOeS



Idag, kära ni - slår vi två trendiga påfåglar med samma kilklack eftersom vi både konstaterar att Vanessa Bruno Athés vita jeans är runt det tjusigaste vi kommer att sukta efter i april, samt figurerar ut hur de matchas allra bäst. Hur? Med metallic - såklart (kom igen). Men håll i plommonstopen, vi kommer dit. Snart.

Först tycker jag att vi fokuserar på hålmönstret och drömmer oss tillbaka till den där gamla Britney Spears-musikvideon (I'm not a girl - not yet a woman, all I need is time... - och hålmönstrat, då) och försöker glömma alla gånger vi sjungit till den och istället tänker på hennes kläder. Det är väldigt hålmönstrat och spets på jeans. och med det vill jag egentligen inte säga mer än att det är underbart hur någonning som vi redan har swooned over en gång kommer tillbaka så att vi kan swoon over det igen. Till exempel. Mina favoritjeans och det absolut första plagg som jag fick för att det var moderiktigt och inte för att det skulle hålla för timlånga brottningsmatcher (eller vad vi nu gjorde för att få extrema fläckar på våra knän) eller saftkalas i trädgården, hade en silversprayad häst i glitter på ena benet. De var flaired, och manen fladdrade i vinden. Mitt tioåriga hjärta fladdrade till av pur lycka första gången jag matchade dem med... Ni vet. Magtröja och platåsandaletter i mocka. Och jag kände mig så crazily välklädd.

Idag? Jag hade sportat dem direkt. Ni med. I alla fall vissa av er. Försök inte. Faktumet att de skulle vara aningen korta bemärker mig inte heller - chiquitas. Spana in längden på dagens boot cut-babies och notera att den är... Kort. Men vet ni vad? Underbart - förlåt, hålspetsat - är kort men way amazing.

Som substitut tänkte jag go all-in med ovanstående bad boys och en något galnare variant av märkets egen styling. Häng med.



Stickad metallic:
Det syns inte, men denna sötnos är hemskt see-through och har invävda metallictrådar för att få ditt skoval att kännas ännu mer dekadent. Från Duffy.
Silverklossar: Kolosser till ankelboots från Giuseppe Zanotti. Perfekt när hålmönstrade jeans känns alldeles för sött eller om det till exempel (mot förmodan) skulle regna utomhus.
Paljettloafers: Ta loafer-idén snäppet länge ('cause that's what you're good at) med McQueens platta mirakel.
Sassy sneaker: Smyg runt stan och känns dig lite mer som Kanye West för varje steg. Signerade Pierre Hardy - vem annars?


I nästa avsnitt lovar jag att försöka mig på att klippa hål i mina egna byxor. Budget at it's best. Tills vidare - be good.

Ciao!

YOu'Ve GOT MaiL




Just nu dör jag snygghetsdöden för dessa très fantastiska babes från Rue Du Mail. Spexiga armar när de ser som allra bäst ut. Förstår ni vad tjusiga vi skulle vara, om vi fick kryssa över vältrafikerade innerstadsgator i sådana där?

Precis. Vad skönt att vi förstår varandra. Vad gäller klänningen är dte ju knappast en jacka, men - come on. Den har slits, den är midnattsblå och den ser ut som någonting som Grace Jones (alias drottningen av... Ni vet - spexiga armar) skulle kunna ha sportat.

Ja - men då så. Vill vi ha, eller vill vi ha?

Ciao!

We DON'T eVeR DO NOTHiNG NiCE aND eaSY











Istället för att gräva ned mig i way trista studier (även om jag gör det också) svirar jag runt i Acne-heels som får mig att dregla ned hela tangentbordet av bara tanken och skakar rumpa till Ike & Tina Turner.

Det är också en variant på en måndag, chiquitas.

Och vad gäller halsband så har jag insett att det man inte har runt armen får man ha runt halsen. Vem sa att mindre var mer? Om ni hittar henne - hjälp henne. Hon har ju uppenbarligen noll koll. När man pratar om smycken gäller nämligen alltid att ju fler dess bättre. Diamanter är en flickas bästa vän och vänner ska man vårda omt och bära nära strupen - förlåt, hjärtat. Eller något.

Tröja: Över axlarna hänger K's goding från Australien. Hon hatar den, jag avgudar den. Hon behöver också hjälp.
Tischa: Vit bad boy i college-tyg. En vinnare sju dagar i veckan för min del.
Byxor: Flares i linne känns helt perfekt. Faktumet att de är nästan löjligt bekväma är ett stort plus i kanten. Från Zara.
Väska: Bästa M's bästa krokodilkompis är numera även min polare (på halvtid, i alla fall). Spana in detta för att se vad jag har fyllt ut den med, och stilla er otroliga nyfikenhet. Från Paris.
Klackar: Acne, Acne, Acne - you do no wrong.

Ses snart, dears. Be good och fortsätt läs.

Ciao!


WaNNa DO iT iN MY BaG?







I min bästa krokodilkompis återfinns precis allt mellan himmel och jord (eftersom jag är ungefär sämst av alla på den här sidan om ekvatorn på att hålla reda på mina prylar tycker jag att det känns säkrast att bära runt på alltihop, mest hela tiden). Just nu följer (bland annat) dessa bad boys med mig ut på dagliga äventyr.

Från vänster:

Min snövita iPhone-raring. Jag är hemskt dålig på att svara i den (en underdrift - jag är värdelös på att svara i den, men om ni skickar långa kärleksbrev lovar jag att svara). Och cheetahs - skalet är i leopard. Det kan aldrig bli för mycket animalistiska mönster.
Därefter passet eftersom, tja... Ni vet. Jag var här och sedan har det följt med. Frågor på det? Fint.
Och en biljett som souvenir från förra veckans bravader.
Min favoritfrukt all time high - apelsiner. Jag äter nästan för många, men bara nästan.
Halstabletter i en way juicy ask med spegel i locket. Vad mer kan en flicka med halsont begära?
Lite svartvit blissfulness till mina väggar, vid tillfälle. Från en av alla miljoner tobaksaffärer i Nice.
Reptilmönstrad kalender. Jag menar - vad var det vi sa om animal prints? The more the merrier.
En fånigt fierce penna och inte mindre än två visitkort - ett till Nice absolut bästa (eller möjligen delad förstaplats) seconhandbutik (det övre) och det andra till Londons hippaste burgare. Beställ deras Byron Burger och bli en lyckligare människa på stört.
Därefter? Chanel-läppstiftet som är fantastiskt praktiskt eftersom det efter en stund mjuknar till någon form av lip-tint. I färgen 207.
Och så min plånbok då. I lack, från Wedins och således klart redo för ett utbyte. Jag behöver en ny och det fort.

Men, hey - we've got time.

Ciao!

MiXTaPe: MaLe FaSHiON WORLD











Bara för att det alltid behövs lite mer testosteron på den här bloggen.

Ciao!

GO TO SLeeP, LiTTLe BaBY






Som söndagspynt njuder jag på trés underbara bilder för att vi alla ska trä på oss våra tjusigaste sidenmorgonrockar, måla tånaglarna i Essie's Mint Candy Apple och fundera över livet. Chanel-underkläder är valfria men samlar tveklöst pluspoäng.

Det är söndag, girls. Och det var sol idag. Och vi skakade rumpa tills vi knappast kunde stå igår. Får vi se några leenden? Fantastique.

Nu? Sleep tight, don't let the bed bugs bite. Och om ni ska läsa någonting - låt det bli ett tummat nummer av ELLE UK.

Hoppa i sängen (eller sitt stilla och drick isvatten), sätt på Brekfast at Tiffany's - men kom ihåg att slappna av. Inte ens de bästa outfitsen eller de snitsigaste gör det själv-idéerna kommer till när vi är utarbetade. Got it?

Ciao!

HOW TO SeW YOu



Hola, amigos. Jag hoppas att alla har haft en fantastisk helg och är redo att ta veckan med storm. Även om vi hoppas på solsken. Okej - den var rätt trist. Men vet ni vad? Bara för att ni ska forsätta avguda mig lika inbitet som ni redan gör (girls - ödmjukhet är en dygd överallt utom i... Ni vet - bloggvärlden) bjuder jag på beskrivningen till hur ni svänger i ihop denna busunge.

Om det är enkelt? Darlings - det är nästan skrattretande. Jag skakade rumpa i min sjömansinspirerade sötnos igår och kände mig precis hur piffig som helst. Jag kan dock tipsa om att inte tillverka kjolen i ett material som rispar up sig lätt. Det gjorde jag och fick leva med att ha slits upp till låren merparten av kvällen. Men hey - man har inte roligare än man gör sig. Gör er beredda - här kommer beskrivningen.

Du behöver:

- En sjal som är inte allt för see-through (även om grad av exponerade kroppsdelar är helt och hållet valfri, chiquitas - we don't judge no one) och som har en kortsida som är en decimeter eller två längre än ditt midjemått
- Ett brett sidenband (eller ett rep eller vad tusan som helst som ni vill - detta är ett projekt att ta ut svängarna i)
- 8 öljetter

C'est tout. Hur bra? Let's get down to cases.

1. Vik sjalen dubbel - ut och in - (så att den blir så lång som möjligt, men det förstod ni nog redan) och nåla mest för sakens skull.



Och sluta nåla på mitten, så att du får den där slitsen som du bara måste ha för att kunna vara très juicy. Och för att kunna röra dig.



2.
Sy längs med din nålade kant. Glöm inte att fästa beyond ordentligt.



3. Vik ned en fåll (på ovansidan) på en sex centimeter, eller så - med kjolen fortfarande ut och in. Och sy som om det inte fanns någon morgondag.



Här behöver du inte fästa alls, nästan. Sömmarna går ihop way fint när du kommer runt fållen. Kommer du inte runt har du gjort fasligt fel och borde helt klart börja om. Eller gå en kurs.



4. Resten? Åh - klipp åtta hål (i fållen upptill), slå i dina öljetter och trä sidenbandet som synes på bilden nedan.



Crazily good, eller vad säger ni? Lycka till.

Ciao!

BaNG BaNG BuRBeRRY BeauTY











Jag hoppas att ni allihop har trés trevliga planer för ikväll, och tänker slå klackarna i taket till långt efter midnatt. Eller krypa upp i soffan och titta på dokumetärer om tigrar. It's optional. I vilket fall - inte ens dina tjusigaste sidenbyxor kommer att göra sig riktigt så underbara som de förtjänar att vara utan en bra bas.

Make up-wise, alltså. För en sminkrookie som jag (och säkerligen de flesta av er också, vilket inte betyder att jag tvivlar på era kunskaper med penseln - chiquitas) är sådana här videos rena rama lördagsgodiset.

Och ni? Strunta i att läsa kommentarerna på filmerna. Hater's gonna hate, men jag vill i alla fall sätta på mig en Burberry-ikonisk skugga längs med globlinjen ikväll. Om inte annat för att strössla lite, lite Cara-glamour över helgen.

Men blåsa på borsten ska man tydligen inte göra, så det tipset kan vi ju blunda för.

Hur som helst så insåg jag att om det är någonting jag verkligen behöver, så är det en uppdatering i sminkväskan. Och dne får faktiskt hemskt gärna vara signerad Burberry Beauty (ack - om detta ändå vore så sponsrat som det låter. Burberry - om ni är intresserade är jag all ears. Jag kan vara väldigt manipulativ om jag vill, och jag kräver inte så värst många stråhattar i återbäring).

Ciao!

ROBeRTO iS ReD, DOLCe iS BLue...



Vad tror ni om detta när jag sätter mina steppsugna fötter på coola L's hallmatta ikväll - för att för första gången på fyra dagar göra något fantastiskt roligt, istället för att ligga raklång och knapra på torkade mangoskivor (ni måste prova dem, flickor - de är beyond fantastiska)? Det lär blir knepigt att skaka rumpa alltför kraftigt med stråhatt på huvudet, men jag skulle tro att Yves Saint Laurents makalösa klackar är bekvämare än de ser ut. Och långkjolen sedan - vilken fantastisk uppfinning. På väg in till mer civilicerade breddgrader skulle jag var den enda som slapp frysa om benen.

Oh, well. Faktumet att det enda som jag skulle kunna få tag på är Essie's eminenta Fifth Avenue-lack är egentligen det största (och enda) problemet. What's a girl to do?

Topp: Bastopp med hög hals är alltid en välkommen pusselbit i min garderob. Här från Theory.
Keps: Ni måste ju redan ha sett den. Jag, för min del, har dreglat i må-na-der. Från Burberry Prorsum, naturally.
Väska: Flätat strå är det nya svarta. Denna blå busunge är signerad Dolce & Gabbana och får mig att göra små, våriga lyckoskutt.
Halsband: Det finnst halsband, och så finns det halsband från Roberto Cavalli. Jag tror faktiskt aldrig att jag har sett någonting såhär underbart förut.
Nagellack: Essie i färgen Fifth Avenue. Om ni bara ska slå till på ett enda nagellack för resten av era liv - let this be it.
Kjol: Blockmönstrat på långkjol? Jo, det fungerar. Och man ser ut som något av en chokladkola. Fast en väldigt fashionabel sådan, såklart. Maison Martin Margiela (hörrni - tog det också er omkring fyra år att förstå att Masion-et betyder rum eller hus? Att han inte heter Maison i förnamn? Bra - tänkte väl det).
Skor: Whoa. Det är allt jag har att säga om dessa sötnosar från YSL.


Ciao!

DO Me DaiLY, DeLeViNGNe



Idag håller vi andan och aplåderar för the ultimate superbabe Cara Delevingne när hon svirar runt i allt mellan Vitktor & Rolf, Dolce & Gabbana och Christopher Kane.

Hur tjusig är hon inte? Burberry - you chose wisely. Vilket bombnedslag!

Och kjolen som visas efter tre sekunder... Ni borde ge min en näsduk innan jag dreglar över hela tangentbordet.

Ciao!

a BLOGGeRS RiGHT TO SHOeS







Även solen har fläckar, och den dagen vi känner oss très fläckiga och till och med våra favoritjeans sitter förskräckligt finns ofta bara en lösning - precis, högklackat. Wedges eller ormskinnsboots som får damen i kassan att sätta glasögonen i halsen. Det är valfritt. Klappra helt enkelt fort fram i någon av ovanstående och se glad ut. Ingen kommer att notera att du kände dig som ett fyra veckor gammalt filpaket imorse - allra minst du själv.

Det är liksom någonting visst med tio centimeter under hälarna. Man ser världen på ett way annat sätt, chiquitas. Take it from me.

Ovanstående godbitar vill jag sätta tänderna i så fort jag får möjlighet. Helst av allt Jil Sanders korgliknande kreation. Jag är upp över öronen störtförälskad och vita skor överlag känns precis hur perfect som helst.

Nåväl - vart jag egentligen vill komma är att bland mina egentligen alldels för många par högklackade busungar (i alla fall i proportionalitet till vad jag har att spendera per månad och hur ofta mina crazily obekväma men lika crazily piffiga Jimmy Choo-stiletter egentligen får komma ut ur lådan) finns det alldeles för få... Manolos. Klackarna från Jil Sander, Dolce & Gabbana och... Ni vet - Marc Jacobs, lyser med sin otrevliga frånvaro.

Varför? Jag vill mena (för att låna ditt fantastiska tårta på tårta-uttryck, snygga J) - att det handlar om prioriteringar. Och tillgångar. Men mest prioriteringar. Jag tror helt och fullt att jag lägger mina utgifter på très fel saker. Faktum är att jag vet att jag gör det. Vi gör det - allihop, hela tiden. Eftersom vi allihop, hela tiden över allt exponeras för tusentals prylar som håller en tvätt och visserligen är hemskt tjusiga fram tills dess. Om man inte vänder ut och in på dem, eller synar sömmarna eller så.

Jag vet - jag låter tråkig.

Jag skulle nämligen aldrig lyssna på mig själv. Att shoppa billigt är det bästa som finns. Och det billigaste.

Så - låt oss alla påminna oss om ett fantastiskt påhitt som genom ett trollslag gör alla dyra köp till invisteringar. Stor skillnad. Invisteringar? Lätta att förklara trots (ibland till och med tack vare) höga prislappar. Dyra köp? Get in the game - ingen säger så längre. Inte här, i alla fall - här säger vi invisteringar, chiquitas. Och knepet? PPA - pris per användningsgång.

En billig tröja går knappast att använda fler än... Tio gånger - eller färre - innan den blir way noppig och alla bedårande nitar och hippa tryck faller av och kastas i sopkorgen tillsammans med påskfjädrarna och allt annat krafs som vi ångrar att vi köpte. Dyra plagg kan man alltid ha längre, och därmed hinna älska mer. Mer tid är mer kärlek. Och vilka är vi att be Amor söka sig till andra jaktmarker?

Spot on. Zara - tack för den här tiden. Jag behåller mina wedges, men lämnar årets sko-kollektioner till andra, driftiga shoppare. Manolo, Jimmy och Jil - gör er beredda.

Så. För er som nu är fasligt frälsta och löjligt tacksamma för mina upplysningar - min födelsedag är i juni. Jag önskar mig denna.

För er andra, som hellre vill läsa om hur man gör hemmasydda kjolar på ett kick - sorry.

I owe you a pony.

Och jag lovar att kjolbeskrivningen kommer as soon as possible.

Ciao!

LeT'S MaKe a SKiRT, SHaLL We?











Aloha, cheetahs!

Vem sa att marinblått och svart inte passade som nymanikyrerade fötter i höga remsandaletter? Precis - ingen. Inte jag, inte ni och särskilt inte... Någon.

Vill ni veta hur man gör för att inom 30 minutes well spent ha en sådan här godbit att skaka rumpa i, så fort det slutar regna? Jag visste väl det. Jag lovar att återkomma med detaljerad information imorgon.

Topp: Zara's basics har varit en outforskad del av highstreetdjungeln för mig men den här busungen får två entusiastiska tummar upp. Öppen rygg, hög hals och materialperfektion.
Kjol: Hemmagjord - om ni var trés tagna av allt annat eller bara fasligt nedstämda för att ni inte gör som varenda flicka med självaktning och sticker till Coachella imorgon. Det är okej - jag förlåter er.
Skor: Mina bästa polare så fort vårsolen sticker i ögonen och stängda boots känns trés fel att dansa i. Från Zara, likaså.

Och apropå detta så tror jag att jag har löst mina tristessproblem. Nu ska jag nämligen prova på det fantastiska livet som sidbena utan tvekan för med sig en stund.

Vad säger ni? Jag är i alla fall over the moon med det redan.

För övrigt saknar jag alla mina små petuniablommor och hatar dem för att de hittar på roliga saker utan mig. Ni - darlings - är också inkluderade.

Om jag fick bestämma vore hela världen grounded tills jag blev frisk igen. På obestämd tid.

Ciao!

LeT'S PLaY iN PLeaTeD









Wow, vem kunde ana att fyra dagars way envis förkylning kunde resultera i årets tristess? Jag är så fånigt trött på att lägga fötterna på bordet, tugga på torkad mango och om någon visar mig ett avsnitt till av alla très dåliga ursäkter för TV-program som går mitt på dagarna kommer jag att gå under av pure boredom.

Så, chiquitas - i brist på annat klippte jag av en gammal Moschino-godbit som ändå var alldeles för kort för att vara klänning och alldeles för lång för att vara topp. Nu är den både och eller inget av dem. Bäst behövd är naturally överdelen (en plisserad magtröja är alltid en plisserad magtröja, flickor), men underdelen känns som en perfekt tillflykt när allt annat känns lika grått som dagens väder.

Till en vit tischa and you're good to go.

Ciao!

MiXTaPe: WaTeRWORLD














BeiNG a BiT OF a BROOCH





Okej - världens enklaste gör det själv-projekt har precis tagit form på en redan gör det själv-avklippt magtröja. Ursprungligen kommer busungen från Topshop (de kan sina basics bättre än man tror, förstår ni), men eftersom jag tröttnade alldeles på längden gjorde jag vad jag gör bäst och klippte av hela kalaset. Det kallar jag beyond handlingskraftigt. Och fasligt praktiskt, för plötsligt hade jag den kortkorta långärmade t-shirt som jag varit på jakt efter under ett halvår men ändå inte fått fatt på.

Summa summarum? Klipp. Klipp det nu, eller ångra det senare.

However, det var som vanligt inte klippning av oanväna basplagg i melerat tyg som detta skulle handla om. Nej, behold of det absolut simplaste som någon någonsin kommit på att göra för att piffa till tidigarenämnda basplagg - dekorera mera. Accesorera, if you will. Du behöver broscher av alla möjliga slag (för de av er som inte känner sig fullt lika excentriska kan samma färg på dessa väljas) och absolut inget tålamod alls. Fäst runt kragen, applådera dig själv et voila - fashionabel på mindre än fem minuter.

Jag satte dem som en krage för att... Ni vet - jag gillar kragar. Alla gillar kragar. Clowner också, som om inte det skulle säga allt. Andra varianter är att nåla fast brocherna som låtsas-knappar eller kanske som prickar över hela tröjan. Vill man känna sig en aning Balenciaga hindrar jag ingen från att dekorera axlarna (även om det känns lite, lite 2009).

Möjligheterna är oändliga. En värld av brosch-dekor ligger för era fötter. Insup den. Använd den.

Ciao!

HaD GOOD LuCK HaD FuN
















Om ni undrar var jag höll hus den senaste veckan (och saknade mina fantastiskt poänglösa skämt om moderiktiga habegär), kan jag tala om att jag befann mig här. Växelvis lapandes sol på stranden, växelvis kringsvirande i secondhandbutik efter secondhandbutik (bytet hittar ni här, naturally) i jakt på precis vad som helst som kändes vårigt nog för att få följa med mig hem.

Jag fullkomligt älskar staden vilket passar som hand i exklusiv läderhandske då vi har en beyond praktisk tillflyktsort där. Detta är också anledningen att jag på rak arm kan nämna inte mindre än tre underbara andrahandsaffärer på samma plats. Den bästa? Åh - det är som att välja mellan mina barn, chiquitas. Men spring upp och ned längs med Rue France och Rue de la Buffa några gånger för att stöta på två guldkorn.

Vad gäller secondhand är det ett way nyvunnet intresse som jag tänker sluta prata om så fort Marc Jacobs gör en trist kollektion eller... There's a cold day in hell.

Ciao!

aPPeaRaNTLY aPPaRel






Medan jag ligger med fötterna i högläge och frossar i vitaminer (torkad mango, har ni provat det? Det är way ljuvligt) för att bota tidernas vidrigaste förkylning, pyntar jag med dödligt habegärliga bad boys från American Apparel. Vad sägs om ljusa, stentvättade jeansshorts med den där midjan som gör allt annat i garderoben bärbart? Eller möjligen ett slappt och très kort illrött linne utan den minsta tanke på dagar med under tjugofem plusgrader? Och hatten, darlings - quelle pingla.

När vi sedan är så varma och sommar-rusiga att vi helst av allt bara vill själpa i oss en iskall fruktdrink kastar vi oss i havet iförda illröda baddräkter. Eller möjligen en klänning med tjusigt ryggdjup och perfekt knallrosa kulör. Nå, how about it?

Shortsen är ju ett måste i var sommargarderob som vill kalla sig fulländad, och klänningen känns som något av en modern klassiker. Med andra ord - let's shop.

Ciao!

BeHOLD OF THe BaCKPaCK



Idag klappar vi händerna för the new converatble - en väst som kan bli ryggsäck (eller tvärtom if you will).

Phillip Lim - du har oficially blown my mind.

PS: Att den är i jeans, way habegärlig och lagom löst sittande gör den inte bara till årets smartaste plagg - utan även till någonting som du får köpa eftersom vi pratar två darlings i ett, här. Och då blir det ju en helt annan fråga.

Ellerhur? Ellerhur, hörrni? Hörrni?

Ciao!

DOWN THe RaBBiT HOLe

how to make gif

Eftersom jag lapade sol och sörplade mango-smoothies på en fransk strand över påsk (ibland är det mer synd om mig än så, jag lovar) hade jag inte alls tid att önska er en way glad påsk. Påskharen verkade nämligen inte alls sugen på att göra en cameo i lägenheten, och jag glömde helt bort att det var högtid över huvudtaget (eftersom inte ens affärerna var stängda). Oh, well.

Hade jag varit hemma hade jag målat naglarna i Chanels gula lack (som jag alltså hade önskat mig i påskägget istället för vit choklad eller nougat - även om det också hade varit beyond smashing) och spanat in Vogue's påsk-påhitt. De har nämligen låtit ett antal hippa personer med hippa idéer utforma sina egna påskharar.

Min favorit? Mulberry (hallå - det är en Bayswater-bunnie, vad mer kan en flicka begära?), Nicholas Kirkwood eller Christopher Raeburn. Kanske Christopher ändå, vem kan motstå något så militär-fashionabelt?

Spana in alla alster här, och dröm om att få sätta tänderna i Dick Pages påskkaka eller Bob Recines choklad-raring.

Och svara mig - vilken skulle ni helst pryda era skohyllor med?
Jag kommer aldrig att kunna sova inatt, om jag inte får veta.

Ciao!

SaY WHaT SeVeNTieS



För omkring en eller två somrar sedan led jag av extrem tristess due to att alla jag tyckte om att slå klackarna i taket med var bortresta, champagne-festligheterna lös med sin frånvaro och jag var beyond förkyld. Eftersom jag är inte är den som är den (och absolut inte var det då heller) bestämde jag mig för att jag behövde en förändring, greppade kökssaxen och satte på Nico. Medan These Days satte mina klädhängare (då hade jag ingen walk in closet och nu kan jag inte förstå var jag fick plats med allt) i gungning luggade jag mig själv.

Et voila - way fabulous sjuttiotalsstämning som lyfte hela sommaren. Men sedan ångrade jag mig, såklart. Som man alltid gör. Men ändå. Det är ju så fantastiskt tjusigt och jag är så ochict abivalent att jag inte vet vilken nylackad fot jag ska stå på.

Vad tror ni? Vad tror jag? För när allt kommer omkring är det ju jag som ska leva med utväxten.

Jisses.

Ciao!

SeeD OF SuN aND SuN ON SeeDS










Låt oss ha ett förutsättningslöst spåningsmöte i ämnet sommartrender i allmänhet och solrosor i synnerhet. Jag tänker först och främst på hela solrosor i sådant där nästan läskigt syntetmaterial som satt på varenda hatt när jag var liten (eftersom det är det enda minnet jag har av hela idén). Jag hade en himmelsblå och kände mig som allas våra favorit-minimänniskor Ashley och Mary-Kate Olsen innan de förvandlades till vandrande secondhandaffärer (in a good way) när jag satte på mig den.

Sedan fransade kanterna upp sig och jag blev äldre och insåg tjusningen i Christopher Kane. Common development och anledningen att solrosorna har samlat damm längst in i min för tillfället way välstädade garderob. Det är hemskt synd eftersom blommor är blommor och i ärlighetens namn - är vi inte lite trötta på stjärnor (nej - inte ögon, ögon tycker jag fortfarande är crazily good) nu?

Hur som helst dök Ashish upp och gjorde en hel massa solrosmönster och sedan gjorde The Sartorialist vad han gör bäst (se skorna i bild tre uppifrån) och fick mig att spin of the earth i habegär. En liten stund, i alla fall. Innan jag kom på att jag hatar fipp-flopp och bara äger tre hattar - alla utan syntetblommor. Så jag suckade, sippade grönt té från London och googlade solrosor och Vogue och båda tillsammans och hittade en del.

Nu? Nu ska jag trycka en solros på en t-shirt. Eller rota igenom alla gamla trikålådor i avsides secondhandbutiker för att få till den rätta känslan.

För er som inte har samma autentiska behov är mesh-toppen längst ned från... Precis - Christopher Kane. Prata om att slå två flugor i en smäll.

Ciao!

SO WHaDDYa THiNK?






Model Josefien Rodermans - Editorial Don't think twice, It's alrightRussh Magazine

Saker som jag tänker på när jag ser det här jobbet:

- Jag ska genast plocka fram M's gamla poloklänning i exotiska mönster på svart bakgrund och bära den tillsammans med skinnjacka.

- MC-jackan kommer nog aldrig att dö.

- Sneakers i lack är den absolut hippaste typen av sneakers och ett par (allra minst) behövs i min garderob.

- Hur mycket jag vill kunna svira omkring i bara ben eftersom allting blir omrking tusne gånger snyggare då.

- Jag är trött på spets om det inte matchas med college-material (utan att det ser för genomtänkt ut).

- Jag måste bära mitt spetslinne med hög hals från Day Birger et Mikkelsen till min collegehippa t-shirt från H&M's barnavdelning.

- Kicker-jacka från Adidas - boring eller Barbie? Okej, vi skippar Adidas-grejen men tar kickersjackan i svart och minns H&M's Versace-samarbete och hur bedårande det var.

- Det finns någonting liknande bild fyra med Kate Moss (vem annars?) och jag ska hitta det.

- Tighta shorts som nästan är skräddade men ändå är i stretchigt material känns just precis hur bra som helst.

- Stickade sweaters ska ha korta ärmar.

Vad tänker ni på? Berätta. Jag bara måste veta.

Ciao!

SHOPPiNG YOu, SHOPPiNG Me



Okej - hej. Det här är jag och jag har på mig en t-shirt med en groda som till skillnad från allt annat ni snart kommer att få swoon over inte är nyligen inhandlad. Men den är smashing och grodan har en krona. Kräldjur är liksom en outforskad del av modevärlden (om man bortser från reptilmönster, men den här godbiten digs deeper). However - aldrig tidigare sportad och därmed nästan ny. Slutar vi där?



Knappast. Eftersom jag har många tillgångar men att visa för er vad jag shoppar när jag shoppar vad jag shoppar inte är en av dem, tänkte jag att vi skulle göra ett djupdyk med spända vader - rakt in i min klädkammare. Ni kan se det som en hyllning till att riktigt bra plagg alltid kommer att kunna matchas med varandra, eller precis tvärtom. Det är helt och hållet ert eget val, så länge ni berömmer mig för min hatt.






Precis - hatt. Hatt på groda och groda med hatt. Och någonting blont och lyckligt i mitten. Jag jagade halva stan runt för att få tag på en klubbaktig godbit som jag kunde älska som min förstfödda. Det gick sådär. Så jag gjorde vad vilken respektabel fashionista som helst skulle ha gjort - tog en titt på nätet. Så jag klickade hem en busunge i nattsvart och blev vips en mycket lyckligare person. Och bättre skulle det bli.






Det är nämligen en trio ögonpar (om min tryckta groda inte bara var äkta utan även kunde se igenom sammet) som stirrar tillbaka på er från anadra sidan datorskärmen. Ögon är en personlig favorit för denna shopaholic alias undertecknad, så steget till en Sonia Rykil-sweater kändes inte särskilt långt. När min plånbok överraskade mig med att vara tjockare än vanligt drog jag med mig en soltrött E in i varenda andrahandsbutik längs med Rue France. Valet stod mellan ett halsband som nästan såg ut som om det hade ögon och en tröja som också gjorde det. Eftersom sistnämna möjlighet också erbjöd kinder, fransar och plutmun slogs den in i rosa silkespapper och sällskapade mig hem. Till det nätta priset av €65. Vad säger ni nu då?





Och sedan då? Jag lovade solglasögon i Audrey-modell så jag ger er damiga Celine-lookies i nästan Audrey-modell. Dessa har solat sig på min nästipp varenda sekund den senaste veckan. På stranden, på cafét eller på språng mot nya äventyr. Och jag har faktiskt inte tappat bort dem ännu. Känn er fria att stämma upp i höga hurrarop och klappramsor.




Se - jag sa ju det. Riktigt hippa plagg behöver inte ens sin bärare utan klarar sig fint själv. Accessorera mera, titta ut ur bild och låt Sonia göra jobbet.





And that's that. That's what I've been shopping. Jag hoppas att ni är nöjda nu, för det är - utan tvekan - jag. Solglasögon, hatt, sweater, en någorlunda vedertaglig bränna att visa upp för varenda en av er och inte minst en groda som vill ha kärlek.

Ciao!

SO... LeT'S GO



I've been loving you too long, kära läsare. Jag har flirtat, åmat och kråmat mig iförd konstiga byxor och ännu konstigare läppstift för er ögonunderhållning. Jag har envist matat mig själv med visning efetr visning över Style.com (Balenciaga verkar aldrig riktigt bjuda in mig för att se dem live - God knows why) och jag har tröttnat, längtat, tröttnat och slutat och börjat så många gånger att det är ett under att ni finns kvar. Men det gör ni ju, i alla fall vissa av er. Förstår ni hur fint jag tycker att det är? Förstår ni vilka fantastiska människor det gör er till? Gå och köp er själv en muffin för att fira. Ni är värda det.

Men till saken - vad handlar detta kärleksflödande inlägg om, egentligen? Åh - vem vet? vem vet vad någonting handlar om när det börjar? Inte jag, i alla fall. Men, this is what I really mean - you've got the sweetest eyes that I've ever seen.

Och ni förtjänar att vila dem på någonting lika smashing. Så jag tänkte ta STaY JuiCY till min alldeles egen blowdry-bar för en ny look att möta våren i. Ingen klippning, men en föning som ger inspiration och en way bedårande aura. Mer jag. Mer ni. Mer vi.

Vad detta kommer att innebära i realiteten? Jag antar att jag kommer att figurera mer häromkring, kringtrippandes i moderiktiga stassar av högsta kvalitet (en av mina très nya talanger är att handla dyrt billigt och särskilt i andrahandsaffärer utomlands - och jag lovar att ta med er varenda gång nuförtiden). Vidare utlovar jag åt er (ni kan känna er mycket utvalda just precis nu) längre inlägg med mer... Äsch, ni vet - body. Innehåll.

Vi skålar i bubblig dryck och morotsjuice, och byter ut halvfluffiga scones mot cupcakes med fyllning, dekor och nötter. Varje dag är vårt eget personliga Kinder-ägg (whatever that's supposed to mean). Jag räknar med att ni förstår och sitter på helspänn för att följa med mig till lägenheter på rivieran, på secondhandshoppingrundor med siktet inställt på ingenting mer än värdsliga och way viktiga nyckelplagg och in i små tygaffärer för att hitta breda blixtlås. Håll i hattarna.

Känns det okej med er? Så fantastiskt fint.

Ciao!

PS: Som tack? Åh, släng iväg en kommentar här och där. Inte för att det spelar någon roll. Jag är ju knappast en sådan människa som lever på andras way hippt nedpräntade kärleksförklaringar. Jag går på statistik. På siffror. Jag är hård, revisor-aktig och jag tänker snarast skaffa hornbågade glasögon och ett jobb långt från storstadsjungeln.

Förstår ni ironin? Bra. Men honestly - you can run, but you can't hide. Jag vet att ni finns. Jag ger er glasyrfyllda bakverk i klackskoform (strösslade med filthattar och Audrey Hepburn-solglasögon) och ni ger mig en virtuell kram. Som om det inte är vad alla egentligen behöver.

HOW eVeR CLOSe We GeT SOMeTiMeS iT'S LiKe We NeVeR MeT



Ibland vill man bara lyssna på musik som får en att känna sig lagom svår, beyond snygg och très bekymmerlös. Då brukar jag tunea in min bästa playlist som innehåller allt man behöver för att spendera en timme med en jordgubbsmilkshake i ena handen, en tegelstensbok i den andra och lacka naglarna tuggummirosa.

Pretty much spellisteperfektion, tycker jag. Det tror jag att ni också gör.

Klicka här, blås bubblor i takt och gör vad du självfallet gör bäst - staying juicy.

Ciao!

iT'S ON EVERYBODY'S LiPS








Ibland spottar man någonting och labels it med beyond hippt, och vet inte hur rätt man har. Titta, chiquitas - läppar är utan tvekan överallt.

Topshops löjligt piffiga strumpbyxor är gå över lik för-snygga. Jag måste ha dem innan jag, ni vet... Vad man nu gör utan ett par tights med pussmunnar på knäna. Eller, ursäkta mig - vi pratar faktiskt inte pussmunnar. Nota bene, flickor, att den kärleksfulla anspelning som vanligtvis återfinns på avbildade läppar lyser med sin frånvaro. Dessa läppar gör ingenting förutom att möjligen le en aning kyskt. Så sött.

Prada, då? Inte heller här delas kindpussarna ut via tårna. Istället puffar dina skodon glatt på varsin cigarett medan du svirar gatorna ned och lämnar avundsjuka fågelholksmunnar bakom dig. Dessa är ett par skor i min smak. Lite extravagant, men, hey - it's plastic.

Och då kan man ju komma undan med nästan allting.

Ciao!

ON JuiCY MORNiNGS



Ibland passar ingenting lika bra som amerikanska pannkakor. Så, flickor - låt oss glömma alla lårkorta skinnkjolar för en eftermiddag och bjuda alla våra fabulösa vänner på väldoftande pancakes med lönnsirap. Jag garanterar fler lystna blickar än de där Balenciaga-shortsen skulle ha fått, i vilket fall.

Plus att Céline gör tidernas tjusigaste heltäckande kostymer. Herrmode, ever heard? Precis - det finns en lösning på allt. Happy meal!

Du behöver:

1 ägg
2,5 dl filmjölk
2,5 dl vetemjöl
2 msk mjölk (eller efter behov)
2 tsk bakpulver
1 msk smält smör
0,5 tsk salt

Samt...

Två medelstora skålar i någon tjusig kulör
En visp
Åtminsone två decilitermått
En tesked och en matsked (plastmått för sådant är très överskattat)
En stekpanna
Någon att dela pannkakorna med eller att trösta dig när de blir beyond brända eller alldeles för lösa i konsistensen

Instruktioner:

Vispa ihop filmjölk och ägg i skålen. Blanda mjöl, bakpulver och salt i skål nummer två och stjälp över i skål nummer ett. Vispa lite försiktigt. Smält smöret. Häll smör och mjölk (så mycket som behövs för att smeten ska bli lagom lös - det vill säga någonstans mittemellan deg och, you know... Pannkakssmet) i blandingen, vispa och stek.







Servera med sirap och smör och tänk att såhär tjusigt har man det inte varje dag.

Ciao!

RSS 2.0