sorry i shot your pony

 

Hästsvans kallas en frisyr där håret, med hjälp av ett hårband, hårsnodd eller spänne, sammanfogas på bakhuvudet till en tofs eller svans.

 

I vardagslag är hästsvans en vanlig frisyr bland flickor och kvinnor. Även i något mer formella sammanhang förekommer hästsvansar, men då ofta mer varsamt uppsatta och med ett elegantare spänne.

 

Även män med långt hår kan ha hästsvans, som då brukar sättas upp med ett diskret hårband.

 

I en besläktad frisyr delas håret i mittbena och sätts upp i två tofsar. Dessa brukar dessa kallas råttsvansar eller pippilotter.

 

Cadogan, eller Catogan, var en hästsvansfrisyr i form av peruk för både män och kvinnor som förekom omkring år 1750.

 

Och så är det med det. När jag sticker till Nice (jag sticker aldrig någonannanstans. Jag vill bara låta som om jag gör det, men när jag säger att jag "sticker" till Afrika är det bara eftersom det låter så belevat att säga så. Jag åker flygplan dit och är precis lika nervös och förväntansfull som alla andra. Vad gäller Nice är jag på min höjd en smula uppspelt, men med den typen av förväntningar som inte surnar så fort solen inte torkar de blöta badhanddukarna, utan regnet faller tätt istället. Om ni förstår vad jag menar) ska jag göra mitt absolut bästa för att svänga ihop något åt Kates way piffiga håll, matcha med illrosa polo-topp och någon typ av shorts (eller utsvängda jeans om vädret inte tillåter stilistiska utsvävningar av det svalare slaget) för att sedan ta så mycket plats på stranden som det bara är fysiskt möjligt. Och jag kommer antagligen att dofta rosé-vin precis hela tiden.

 

Och sedan ska vi äta indiskt, såklart. Vet ni att den bästa indiska restaurangen ligger precis vid den stora kyrkan i Gamla Stan? Så fort jag får möjlighet ska jag naturligtvis tala om namnet för er. Inte för att ni inte egentligen drömmer om gastronomiska orgasmer istället för de av den modemässiga sorten (de må vara kortare, men icke desto mindre stannar minnet kvar likt en envis blåbärsfläck på dina brand new manchester-jeggings - egentligen bara ren tur, för jeggings har ändå aldrig klätt någon överhuvudtaget - och ekar i all evighet, vilket såklart är längre tid än vad det tar för klackar att gå av). Men i alla fall.

 

Ciao!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0