CLOSE BUT NO CHANEL

 
OH BOY (BAG). På senare tid har jag insett följande: En Chanel-väska är något som varje respektabel fashionista behöver i sitt liv. Att förvara Chanel-läppstift (om jag någon gång skulle lära mig att använda dem kontinuerligt), övertrasserade kreditkort och tändsticksaskar från flotta hotell i, som minnen av somrar som typ aldrig tog slut och champagneflaskor stora som Brangelinas dotter/son/something in between (hey – I'm not judging. Jag tror att hen bara inväntar anletsdragens fulla utveckling, för att sedan kunna välja det mest passande könet och officiellt bli världens absolut mest attraktiva person). 
 
Strax efteråt insåg jag även detta: Chanel har höjt sina priser, vilket gjorde det som tidigare var très omöjligt snäppet mer onåbart. Mest eftersom jag behöver den där terracotta-färgade heldressen från den-och-den-butiken, utsvängda jeans som sitter beyond tajt över mina snart bikram-modifierade spiror samt åtminstone en ny stråhatt. Jag kan liksom inte spara ihop 35.000 och lägga alltihop på en väska. I alla fall inte precis just nu. Man måste ju tänka på mojitos-kassan, för Guds skull. Girls – jag vet att ni förstår.
 
However! För några månader sedan landade ovanstående badboy i butik. I en Zara-butik, närmre bestämt. Undertecknad blev alldeles virrig, darrig, stirrig men talades strax tillrätta av undertecknads way personliga assistenter som sa typ "VET du hur dålig kvalitet det är på Zara-väskor, Mathilda? VET du?" och sedan gick vi och drack grönkålssmoothie på Juiceverket och jag glömde bort allting.
 
Och nu då? Jo, nu har jag beställt min låtsas-Chanel i tvättäkta läder över nätet och jag ångrar ingenting. Eftersom jag var framme och nöp i den när en långbent sak strosade förbi med den, grå filthatt och Chanel-sneakers häromdagen insåg jag att mitt liv tyvärr skulle gått alldeles åt skogen utan den.
 
Och det vill vi ju för allt i världen inte.
 
Shoppa reptilsötnosen med underbart chunky kedjor och utsäkt fluffighet i läderkuddarna HÄR
 
Ciao!

WHaT'S NOT TO LOVe?







Inte mycket, kära ni - inte mycket. Detta är vad jag kallar skräddad världsklass. Jag känner mig redo att ta denna måndag med storm iförd ny skjorta från Max Mara som bara... Gör mig riktigt lycklig.

Material possessions will make you happy. Take it from me.

Nu ska jag svira in till stan för att äta lunch, klämma på alldeles för sweet godbitar på Topshop och njuta av att ha fri lektid hela dagen.

Ikväll blir det dock åka av. Jag ska på skiva (vad annars? jag frågar mig själv - gör jag någonsin någonting annat nu för tiden?) med det ypperliga temat "Stressed, depressed but well dressed". Troligtvis det bästa av dem alla. Möjligen inviger jag mina vita kostymbyxor och omöjligen går jag hem innan solen har gått upp.

Och mer? Jo - bättre outfitbild utlovas. Jag har matchat min blå busunge med mönstrade tights som ni bara måste få vila ögonen på en stund.

Ciao!

PReTTY FLY FOR a WHiTe SHiRT









Vad jag gör? Åh - chiquitas, jag äter äpplen i mina favorit-basplagg signerade tjusiga Zara. När jag sprang gata upp och gata ned i Nice insåg jag att jag inte hade en enda vit t-shirt att älska, så jag styrde mina wedges mot shoppingstråken. Prick en kvart senare kom jag ut med ovanstående, som helt enkelt är för perfekta för att uttrycka med ord.

På de två bilderna nedan är de bak och fram. Båda är hippt höga i halsen och med en rygg-urringning som är omöjlig att tycka illa om.


I college-aktigt tyg för 199 kronor.


Mjukt och följsamt. 179 kronor.


Som hittat och precis hur piffigt som helst.

Ciao!

RSS 2.0